Jag har fått in ett stort antal frågor från er, vilket är fantastiskt kul. Jag kommer i detta inlägg svara på några av frågorna som jag tror kommer kunna vara till hjälp för flera av er. 1. Hur kan jag som förälder hantera storhelgerna med barn som har adhd och autism?En fråga som berör många av er just nu. Storhelger som jul kommer inte bara med tända ljus och tindrande barnögon, ganska sällan faktiskt. Jul handlar för de allra flesta familjer om förväntningar som för både barn och vuxna ofta är präglade av traditioner.Mitt första tips är att kartlägga barnets svårigheter. Är det att vänta? Är det att möta besvikelse om det inte blir som barnet tänkt sig?Är det att hantera intryck? Är det att hantera oförutsägbara händelser?Är det att inte veta precis vad som kommer hända? Osv.. Alla dessa frågor finns det svar på, som du säkert redan hunnit klura ut. Vi behöver inte göra som alla andra. Vi kan öppna paketen på morgonen och vi behöver inte ha en utklädd tomte. Mitt andra tips är att förväntningssynkronisera. Att lägga barnets förväntningar på bordet och få en bild av vad som är viktigt för barnet. Låta barnet få veta om dina förväntningar och vad som är viktigt för dig. Många gånger landar ni i att ni vill ha tid att umgås kravlöst med varandra, bortom stress och oförutsägbara händelser. Mitt tredje tips är att prata med de som kommer fira jul tillsammans med er och synkronisera förväntningarna även med dem, för att undvika konflikter eller tråkig stämning på julafton. Har ni svårt att mötas, så är det ok att tacka nej till umgänge just denna dag där förväntningar tycks skjuta i höjd bland både stora och små. 2. Hur möter jag en omgivning som tycker att det ”bara är att sätta ner foten och bestämma.”?Det här är en fråga som jag får ofta. Många av er möts av en omgivning, ofta en äldre generation som har svårt att förstå vårt sätt att möta barnen. Kanske behöver vi där och då förstå att det handlar om avsaknad kunskap och förmåga att förstå att föräldraskapet utvecklats från auktoritärt med en tydlig hierarki till en ömsesidig relation där vi lyssnar på varandra. För många som vuxit upp med ett auktoritärt föräldraskap kan det vara svårt att förändra synen på föräldraskapet. Likväl som vi lär oss mer om barns olikheter och att det finns olika typer av invändiga funktionsnedsättningar som gör att vanliga hederliga rekommendationer inte är applicerbara. Vi behöver helt enkelt förstå att det är svårt att vara på andra sidan också, utan kunskap och utan redskap för hur vi hanterar barn som människor med inflytande och makt att bestämma över sitt eget liv. Kanske behöver vi ge kunskap och förståelse till de som inte vet bättre, snarare än kritik och ilska. 3. Finns det pojkar som kan maskera sina svårigheter under hela skolgången?Det korta svaret på den frågan är, JA! Det är inte bara flickor som går under radarn med sina svårigheter i skolan utan det är vanligt även bland pojkar. Det är vanligt att en individ maskerar sina svårigheter under tiden i skolan för att sedan bryta ihop väl hemma. För en individ som maskerar tar det mycket energi i anspråk vilket gör att många av dessa barn inte klarar av hela sin skolgång. Det gör också att individen många gånger går miste om annat i livet då det inte finns energi mer än till att klara av skolan. Vi behöver anpassa även för barn som maskerar sina svårigheter och vi behöver arbeta för att barnet får släppa fram sig själv även under skoltid. Ett barn har rätt att orka hela dagen! 4. Hur berättar jag på bästa sätt att vi ska göra en utredning på mitt barn?Jag tycker att det är viktigt med en öppen dialog med barnet där vi bör belysa anledningen till varför vill göra en utredning. Vi bör belysa att det inte handlar om att "hitta fel" på barnet, utan att hjälpa barnet att förstå sig själv och att omgivningen skall kunna hitta rätt sätt att möta barnet. Jag tycker att det är viktigt att poängtera att inget kommer förändras av att barnet får en diagnos, däremot kommer vi berikas med mer kunskap, vilket i sin tur kommer göra livet lite enklare för barnet. Det blir också lättare för omgivningen att se och lyfta barnets starka sidor för att i sin tur hitta en gynnsam väg i livet för barnet. Välj en tid där barnet är mottagligt, läs en bok om adhd eller autism och låt barnet känna igen sig. Lyft sedan barnets egna igenkännande tankar och berätta om era tankar kring utredning. Låt barnet känna sig arg, ledsen eller frustrerad. Ta emot känslorna och visa förståelse för att det är en process som på sikt kommer bli till det bättre för barnet. För många tar det tid! GOD JUL!
