Jag funderar mycket över hur det vore om en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning faktiskt vore synlig för omgivningen. Som en synskada eller en hörselskada. Ibland slås jag hur omgivningen faktisk inte riktigt tror att det är på riktigt, som om det liksom går att lösa med lite ansträngning. Jag blir både ledsen och frustrerad. Jag stannar ofta upp och tänker, "hade du sagt sådär om ditt barn hade en synlig funktionsnedsättning?""Du måste klara dig själv just nu, jag har inte tid.""Dina klasskompisar klarar ju det där, så svårt är det inte.""Du behöver bara öva." "Med lite positivitet så löser det sig." "Det handlar om bristande disciplin."Många upplever en stor frustration över att inte bli tagna på allvar, att inte känna sig förstådda och bekräftade. NPF påverkar hela individens existens. Det är en funktionsnedsättning precis som att sitta i rullstol, skillnaden är att den sitter inuti kroppen och påverkar nervsystemet.
