Att reparera kan vara bland det viktigaste delen av en konflikt. En konflikt där ena parten består av en liten individ med outvecklade och bristande förmågor som att reglera känslor och hantera impulser. Den andra parten består av en förälder som förväntas stå stadigt när stolar flyger och svordomarna far åt det ena och andra hållet. Det är egentligen en ganska orimlig förväntning på oss som föräldrar, att vi ska stålsätta oss på det viset när vi dessutom ofta bär en ryggsäck fylld av stress, utmattning, ångest och oro. Med det sagt bör vi alltid sträva efter att möta vårt barn lågaffektivt MEN vi bör inte slå så hårt på oss själva när vi misslyckas. Det gör vi, allihop…Det är viktigt att vi efter att vi tappat greppet om vårt lågaffektiva förhållningssätt kan prata med barnet om det, och lyfta skulden från deras axlar.”Förlåt för att mamma skrek sådär på dig, jag känner mig lite trött idag. Även vi vuxna gör misstag ibland.”På så vis föregår vi dels med ett gott exempel, barnet lär sig att det är ok att göra misstag, vi pratar om våra känskor och vi reparerar saker som gått snett. Kom gärna med förslag om vad ni vill läsa mer om här på bloggen! Ta hand om er!
