När barn säger att de inte vill gå till skolan handlar det sällan om att vilja eller inte vilja, det är viktigt att vi förstår. Barn kanske uttrycker att skolan är tråkig eller att lärarna är dumma. Givetvis är det viktigt att vi lyssnar på vad barnet har att säga men vi behöver också lyssna bakom orden och mellan raderna. Ett barn har sällan förmågan att förmedla vad som skapar känslan av frustration, ilska, trötthet eller ångest. Ett barn förmedlar det som finns nära tillhands, som de själva greppar och vet att omgivningen förstår, "jag vill inte" eller "jag hatar skolan" är typiskt sådana fraser. Bakom dessa fraser bor det så mycket mer. När ett barn nått stadiet att de inte vill gå till skolan behöver vi förstå vad som tagit barnet dit. Nedan följer en lista på utlösande faktorer som kan vara bidragande till att barnet har skolångest. Det kan också handla om en kombination av flera orsaker. Utanförskap och mobbing - En individ med npf löper 6 gånger högre risk än neurotypiska att utsättas för mobbing. Glöm inte att mobbing inte behöver vara så tydligt för omgivningen och att ett barn eller ungdom som utsätts kan känna skam och därav ha svårt att öppna upp. Sensorisk känslighet och överstimulans - Skolan innebär mycket intryck. Folk som ständigt rör sig omkring, stark belysning, diffusa ljud, småprat, folk som går i korridoren, listan kan göras lång. Sociala svårigheter - Att en hel dag behöva anpassa sitt sociala spel gentemot sin omgivning tar otroligt mycket kraft från en individ med npf. Det handlar inte bara om att prata med andra utan att hela tiden skanna av sin omgivning för att se om någon söker kontakt eller om någon skulle fråga en fråga etc. Förändringar och oförutsägbara händelser - En dag i skolan innebär en rad olika förändringar och oförutsägbara händelser, även om skolan planerar, schemalägger och styr upp rutiner. Någon är sjuk, någon ramlar på rasten, såsen tar slut till lunchen, skolbussen är sen, även denna lista kan göras lång. Att hämma sin energi - Att gå en hel dag och dämpa sin fysiska energi är svårt. Det bidrar till en inre stress som i sin tur bidrar till ångest och oro. Vi behöver särskilja på fysisk energi och mental energi, för en individ med npf tar den mentala energin ofta slut långt före den fysiska. Att ta till sig kunskap på ett onaturligt sätt - En individ med npf lär sig ofta på ett annat sätt än neurotypiska. De kan behöva hjälp att motiveras till en uppgift, sedan behöver uppgiften vara tydlig med korta instruktioner, gärna med bilder till. Barnet kan ha svårt att reglera sitt fokus. Om fokus sviktar kan barnet behöva röra på sig och därefter åter igen få hjälp med motivationen. Då handlar det inte om att ha någon som säger "fokusera nu på uppgiften" utan någon som skapar ett intresse för vad som ska läras in. Om motivationen saknas kommer resterande svårigheter bli mer framträdande så som koncentration, fokus och barnet kommer lätt bli distraherat. Maskering - Barn och unga som kämpar hårt för att dölja sina svårigheter löper hög risk att hamna i ett läge där de inte längre klarar av att gå till skolan. Upprepade tillsägelser - "Sitt still på stolen.", "Sluta bråka.", "Sluta stör.", tillslut känner barnet sig så låg av all kritik att de inte finner någon annan utväg än att bli hemma.
